Vi är både bokstavligt och bildligt talat omgivna av gifter. Varje nyhetsprogram den senaste tiden har innehållit inslag om bekämpningsmedel på våra åkrar och ingen har väl undgått att se alla nya åkrar med potatis.

Alf Nilsson och Gopilot (prompt ”gör bilden i fågelperspektiv
och utifrån befintlig statistik om potatisarealer i närheten av Brantevik”)

Varför har det blivit så populärt med potatis? Det korta svaret är som alltid ekonomi. Inkomsterna från potatis är dubbel så hög som från betor och har mycket mer stabil efterfrågan. Bara senaste året har arealen stärkelsepotatis ökat med 30%. En gård i Simrishamn har ökat från 10 ha till 42 ha och fortsätter öka. Sockerbetorna minskar i motsvarande grad.

Vilken betydelse har detta för gifterna i vår omgivning? Både betor och potatis är de mest besprutade grödorna på våra åkrar. Under en säsong kan potatis besprutas upp till 10 gånger och betor 3-5 gånger. Båda grödorna använder ungefär lika mycket bekämpningsmedel, men medlen för potatis lämnar extremt mycket PFAS. Ett kilo PFAS per hektar. PFAS som inte försvinner utan förs vidare till marken, vattendrag och grundvatten. Världsmarknaden har helt plötsligt gjort vår närmaste omgivning extremt mycket giftigare.

I dag har det svenska jordbrukslandskapet ett PFAS-värde mellan 890 – 2400 nanogram per liter rinnande vatten, men oroväckande nog ända upp till 5400 nanogram per liter grundvatten. Det kan jämföras med det föreslagna gränsvärdet på 500 nanogram per liter dricksvatten. Att så höga halter PFAS hittas i jordbrukslandskapet tyder på att användningen av bekämpningsmedel är en väsentlig källa till PFAS i naturen. Med ökande arealer potatis kommer framtida PFAS-värden bli mycket höga. Kommunen och Miljöförbundet har ett stort ansvar för att skydda vårt dricksvatten. Med ett förändrat klimat blir ju ett rent grundvatten allt mer värdefullt. Därför behövs ett Miljöförbund som vågar använda sig av försiktighetsprincipen och sätta dricksvattnet främst, vilket inte görs idag.

Tyvärr finns PFAS redan idag i alla vattendrag och en orörd fjällbäck kan ha 120 nanogram/l och mer än så skall det inte bli. PFAS är ett giftigt ämne som aldrig försvinner utan bara byggs på. Vilka framtida kostnader innebär detta?  Det är fullständigt kostnadsfritt att släppa ut ton med PFAS till vatten och grundvatten. Är det inte dags att jämställa utsläpp till vatten med utsläpp till atmosfären. Det måste kosta pengar att förorena naturen. Likt utsläppsrätter på koldioxid borde det finnas ett system för utsläppsrätter till vatten. Egentligen bör alla naturresurser ha ett pris vilket ekonomiprofessorn Erik Dahmén förde fram i sin bok ”Sätt pris på miljön” 1968.

Alf Nilsson, Klimatinitiativ Simrishamn